Avtalsförhandlingarna har under lika lång tid varit byteshandel. Löneökningar i utbyte mot ökad flexibilitet när det gäller lön (individuella löner), arbetstid, anställningsformer. Arbetsgivarnas rätt att visstidsanställa (i stället för fastanställa) hur många arbetare som helst, utan särskilda skäl, förhandlades t.ex. in i de flesta kollektivavtal INNAN den skrevs in i LAS.

Dimridå kring byteshandeln. Arbetsgivarna: Får vi flexiblare regler så vågar vi anställa fler! Facken: Vi gick med på det för att fler ska få jobb! Sanningen är att flexiblare arbetstider och anställningar gör att man kan få arbetsuppgifterna utförda på färre arbetstimmar totalt sett, dvs det blir färre jobb.

Nu flaggas för ytterligare försämringar ”för att de unga ska komma in”. Snacka om dimma. Sanningen är att unga och andra arbetslösa inte anställs därför att man anställer så få människor som möjligt ute på arbetsplatserna. Det är, som sagt, det man använder flexibiliteten till. Denna generella underbemanning leder också till utslagning, stress, misstag och att många arbetsuppgifter som borde utföras inte blir utförda.

Bemanningsfirmorna då och hur de används för att kringgå LAS och försvaga arbetarkollektiven?

I den frågan är det inte bara arbetsgivarpropaganda som hörs. Strejken på Lagena har rivit hål i dimman. Rädsla för fler vilda aktioner kan även ha bromsat införandet av bemanning på en del arbetsplatser. Men det är en marginell effekt. På tusentals arbetsplatser bromsas det inte alls.

Allt fler säger: Stoppa bemanningstrixandet! Trycket i frågan kan göra att fackförbunden varslar om strejk. Men arbetsgivarna har lika stort intresse av att behålla anställningsotryggheten som vi har att få bort den. Inte ens byteshandel lockar dem längre. I år vill de helst ha både mera flexibilitet och 0 kr i löneökning! De känner sig, och ÄR, starka eftersom de har lyckats pressa tillbaka arbetarna och facken ute på arbetsplatserna. Kommer arbetsgivarna att acceptera att deras förhandlare viker sig? Inte så lätt…

Risken är att lösningen blir att försämra anställningsskyddet ytterligare, så att arbetsgivarna inte längre behöver använda bemanningsföretag för att få som de vill. Det har blivit allt vanligare att turordningsreglerna i LAS körs över med fackens godkännande. Så nu är det bäddat för att slippa reglerna generellt genom en lämplig skrivning i kollektivavtalen.

GS (grafikerna) har redan slutit ett avtal med träarbetsgivarna om att ungdomar får anställas i stället för uppsagda personer med företrädesrätt. Ungdomarna kommer sedan att stå på en särskild turordningslista ”där deras kompetens vägs in”. Vad kommer deras kompetens att väga när de blivit varma i kläderna och börjar ställa krav? De blir lätt utbytta mot nya billiga ungdomar. En försöksballong! Om den lösningen sprider sig, så är det också kört för de lokala fack som vill hålla fast vid turordningsreglerna.

Är det meningslöst att ställa krav på våra förhandlare? Nej tvärtom, situationen skulle bli ännu värre av tystnad. Men så länge arbetsgivarna bedriver klasskamp mer än vi gör det, så behöver de inte backa totalt sett. Idag genomför de dagligen saker på arbetsplatserna som de förut inte skulle vågat drömma om. Alltför sällan blir det någon direkt kollektiv aktion däremot.

Det räcker inte att skriva upprop och ”ställa krav på Wanja”, då blir det en del av dimridån. Vi behöver ned-rop. Vi måste ropa till varandra, här nere. Avtalsrörelsen i sig kan inte flytta fram vår position, det kan bara vi själva göra. Det kräver stridslust och sammanhållning och tuffa klubbar på arbetsplatserna. Det kräver att du ser dig själv och dina arbetskamrater som ett gäng som kan kämpa tillsammans, även om ni tycker olika om allt annat.

/Frances Tuuloskorpi, februari 2010

…

Artikeln här ovan är fri för användning, sk. freeware. Läs, skicka vidare, sätt upp på jobbet eller publicera den. Frances är dock självklart intresserad av att få höra om den publiceras eller sprids på annat sätt! Så kontakta henne gärna om ni gör det (vi på bloggen vidarebefordrar det mer än gärna).

Problemet är att varken ett ”bra” avtal med bindande utsläppskvoter och globala regleringar, ett ”sämre” baserat på handel med utsläppsrätter och en grön new deal eller inget avtal alls är hållbara lösningar för klimatet.

Vi står fortfarande inför det olösliga problemet med en oändlig tillväxt på en ändlig planet. Den kapitalistiska produktionens expansion – även en ”grön” sådan – går inte att kombinera med ett stabilt ekosocialt system. Inte ens en green new deal löser inte denna motsättning och antagonism. Den enda som faktiskt minskat utsläppen är finanskrisen, en negativ tillväxt.

Dessutom söker vi en ledarskribent, ta chansen att ryta ifrån!

Maila framat@unf.se NU!

Vad är kämpa tillsammans?
Kämpa tillsammans! är en grupp kommunister som skriver, diskuterar och föreläser om klasskampsteori. Vi försöker förstå världen och våra egna liv och sätta ord på det vi ser runt omkring oss av klasskampen, kapitalismen och arbetet. Vårt fokus ligger på det som ofta kan uppfattas som opolitiskt och vardagligt. Det kan handla om hur arbetet på en arbetsplats är organiserat. Hur chefen behandlar oss, hur vi ser på chefen. Det rör normer och värderingar som att det inte anses vara stöld att tvinga någon att arbeta, men att man kan uppfattas som en tjuv om man dricker en coca-cola som tillhör arbetsplatsen. Vi menar att klasskampen är något som är bestämt av kapitalets själva struktur. Det faktum att vi behöver sälja vår arbetskraft och inte har makten att bestämma på våra jobb och över våra liv är vad vi vill förändra. Tvånget till lönearbete, tvånget att den större delen av befolkningen av kapitalet tvingas vara en arbetarklass, är vad som genererar konflikter som vi tror har möjlighet att förändra och förbättra vår värld. Detta skiljer oss från den form av vänster som vurmat för statssocialism och dylikt. Det är arbetarklassen som ska kämpa tillsammans – och fienden är såväl stat som kapital.

Varför gick ni ihop och bildade en grupp?
Vi bildade en grupp för att vi kände ett behov av att försöka förstå vår omvärld och sprida och diskutera den förståelsen tillsammans med andra, och för att därigenom också kunna förändra samhället vi alla lever i. Vi var framförallt intresserade av olika strömningar som dragit slutsatser om klasskampen som vi kunde känna igen oss i, exempelvis den autonoma marxismen, vänsterkommunismen, klasskampsanarkism och dylikt. Dessa strömningars analyser av vår tids kapitalism visade sig vara användbara för vår samtid. Som att fackföreningar ofta fungerar som bromsklossar för framgångsrik kamp, som att arbetet och arbetaridentiteten inte entydigt är något som kan hyllas, som att arbetarkamp är ett vardagligt fenomen som inte bara visar sig i stora och generaliserade kamper. Dessa teorier analyserade också tidigt statskapitalismens roll och insåg att kapitalet är en social relation som kan förmedlas via byråkrater och statliga företag såväl som fabriksägare och kapitalister. Även de utopiska perspektiven var något som vi kände samhörighet med, som att klasskampen är en kamp mot arbetet. Mot vår roll som arbetskraft och arbetarklass.

Vad är det ni vill förändra?
Vi vill förändra den här världen, men inte för att vi hatar den utan för att vi älskar den. Vi tror att kapitalismen och klassamhället är en stor bromskloss för människors utveckling och möjlighet till ett bra och meningsfullt liv. Förändring innebär att vi förändrar en värld som förvandlar allting till material för arbete. En mer kortsiktig förändring vi vill åstadkomma är att generalisera en ny form av arbetarrörelse som reser sig ur de verkliga konflikter vi ser runt om i samhället. Vi vill generalisera ett konfliktperspektiv och avnormalisera tanken på att lönearbete är något normalt. Vi vill utmana de förhållanden, ideal och värderingar som tenderar att omvandla och reducera allting till ekonomisk nytta.

Varför ger ni ut den här antologin?
Vi har “bara” skrivit texterna. Det är förlaget Pluribus som gjort arbetet med själva bokutgivningen och de har också redigerat och valt ut texterna. Men det känns bra att samla olika texter i en bok, då de innan funnits väldigt utspridda i enskilda tidskrifter samt på nätet. Boken ger ett helhetsintryck samt en annan kontinuitet då en bok lever sitt eget liv på ett annat sätt än textarkiv på internet. Det gör också att de blir lättare att läsa. Vi är dock förvånade över vilka texter man valt, vissa ligger bakom oss, andra är mer intressanta. Men detta visar bara på det vi redan sagt, nämligen att man inte kan bestämma över texter och teorier. De spökar vidare och vi som författare har ingen makt över dem. Radikal teori är lika okontrollerbar som klasskampen.

Vem ska läsa boken?
Alla som inte är nöjda med det här samhället eller sitt jobb, alla som är nöjda med det här samhället eller sitt jobb. Folk som är intresserade av förändring och en samhällsdebatt om lönearbetet och kapitalismen.

http://kampatillsammans.wordpress.com/

I först numret kan du bland annat läsa om NSFs konfirmationsläger,Festival Spelar roll!, granskningsutskottet och ockupationsrörelsen.